Så kan Skratta opassande användas i en mening
- Kan du inte skratta lite, sa jag.
- Det är så man kan skratta ihjäl sig.
- Då kunde du minsann skratta !
- Men grevinnan hade roligt, hon, och de flesta kunde inte låta bli att skratta, fast de nog tyckte, att det var synd om mamsell Marie.
- Vet du, ibland är du så tokig att man måste skratta.
- Den dag jag hänger i ändan av ett rep, skall man skratta ihjäl sig.
- Då skulle du skratta ut mig.
- Anna tog till att skratta högt och våldsamt, men utan all munterhet.
- – Jag tror att jag kommer att skratta åt det i framtiden, säger Ribom med ett leende efter att ha slutat 36:a.
- Denna brist på takt må tillgivas en stad, som sällan hade orsak att skratta.
- Vi ser avvaktande på varandra en lång stund, sen börjar vi skratta.
- – När man hör det här vet man inte om man ska skratta eller gråta, det är ju så vansinnigt så att det inte är sant, säger Bert Sundström.
- Alla kommer att skratta åt dig, det fattar väl till och med du ?
- De höllo på att skratta igen : det var så lustigt med dessa anordningar.
- O - men herrn skall skratta åt mig ? - i mina drömmar, i mina tankar, ofta, ofta under min barndom, men sällan sedan, har jag sett henne.
- Ju mer man kan uppskatta humor i livet och skratta åt sig själv, desto mindre är behovet av förnyelse, och omvänt.
- Pojken kunde inte låta bli att skratta, när han såg hur rutigt allting var.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
